belägringstillstånd
существительное
—
undantagstillstånd; tillstånd (situation) av belägring eller yttersta nöd
⋄ och därmed åvägabragt, att belägringstillstånd införts i största delen av kejsardömet, med krigsrätter i stället för laga domstolar och summariska dödsdomar i stället för lagstadgade straff för till och med obetydande överträdelser av ordnings- och polisreglementen.
